MVSEET

Jodå, restaurangen stavar så - MVSEET - men det uttalas Muséet. Man tänker genast på 80-talsserien Claudius med Derek Jakobi i en av huvudrollerna. I ingressen till tv-serien stod: CLAVDIVS.

Birger Jarlsgatan 41

Röd vinbärs daquiri

Valet av logotype har troligen gjorts av ägaren, Nicola Perelli, som avyttrade Divino för att i stället satsa på Muséet. Varför man gått ifrån Divinos vinnande koncept med exklusiv italiensk mat är en gåta. Rätterna som serveras är kreativa och varierade, men når inte riktigt de kulinariska höjder vi förväntat oss. Att varmrätterna serveras halvljumna är ett klart minus.

En varm högsommarkväll som denna, rekommenderades vi att inleda kvällen med barens special; röd vinbärsdaquiri. Svalkande, syrlig och alldeles lagom stark. Vatten i karaffer ställdes fram på borden så snart vi satt oss och fylldes på, nästan omärkligt, under hela kvällen. Ett klart plus.


Menyn innehöll alldeles lagom många rätter att välja bland, men tog ändå relativt lång tid att gå igenom. Inte minst för att vi distraherades av inredningen, de inglasade skeletten och skramlet från bartenderns shaker...

Apriten är inte lika glupande en het sommarkväll som under vinterhalvåret, så vi enades om att äta två-rätters. Varmrätterna vi valde var: hälleflundra, tonfisk, torskrygg och grissida.

Alla mycket vackert upplagda med lagom många och väl anpassade tillbehör. Att varmrätterna serverades halvljumna var dock ett klart minus. Eftersom restaurangen inte ens var halvfull, borde det inte ha varit några problem att servera varm mat.

Allt smakade mycket bra, om än med lite lam kryddning, men nådde inte full poäng. Betorna till hälleflundran var spännande nyheter.

Serveringen var vänlig, tillmötesgående och alldeles lagom närvarande. Till maten rekommenderades ett rosévin som var väl kylt men möjligen en aning smaklöst.

Den dessert som föreslogs; chokladfondant med vaniljglass, föll oss inte på läppen. Vi valde i stället vit chokladpannacotta, som kändes lite mer somrig. Det var troligen ett sämre val, pannacottan var hård och påminde mest om mannagrynspudding. Violsmaken kunde man eventuellt ana någonstans, men då fick man anstränga smaklökarna maximalt. Tryffeln däremot var utsökt.

Flera sorters bröd serverades medan vi väntade på maten, bland annat denna miniatyrlimpa. Kryddigt välsmakande! 

Grillad tonfisk med sallad nicoise

Mjölkpocherad torskrygg med pepparrot, räkor och dillslungad färskpotatis

Skaldjurskonfiterad hälleflundra med champagnesås, betor och grön sparris

Spädgrissida med ljummen vårlöksallad, blomkålspuré och tryffelsky

Chokladtryffel

Att ta sig till Muséet en sommarkväll är inga problem. Flera tunnelbanestationer finns i närheten, dock alla på visst promenadavstånd. Bil är inte att rekommendera.

Trivsam krog med bra uteservering och proffsig personal. Maten får väl godkänt men möts troligen inte av några Åååååå eller Aaaaaahhh.

Betyg:
Lokalen   5
Läget   4
Maten   4
Bemötandet  5
Hundvänligheten   6

Baren

Tigern, ja den är äkta och tillstånd finns från Jordbruksverket...

Stort plus för hundvänligheten! Hundar är givetvis välkomna, säger man på restaurangen, och har man hund med sig får man äta i loungen eller, under sommartid, på uteserveringen. Det förutsätter dock att hundarna kan hantera miljön, är stillsamma och inte stör övriga gäster. (Tänk om någon vågade sätta upp samma regler för barn...)


http://www.restaurangmuseet.se/